Det händer bara andra
Det är exakt så man tänker, gällande allt, bilolyckor, bränder, tragedier i huvudsak. Klart det inte händer en själv, precis så har jag också tänkt alla år, trots diverse händelser. Men igår var det min tur, min tur att vara "de andra". 
 
En helt vanlig fredag förvandlades på mindre än en minut till en av de jobbigaste dagarna i mitt liv. För inom loppet av knappt en minut så hängde jag där upp och ner i säkerhetsbältet. Sekunderna innan är svart, drömmer jag? Tyvärr så hade jag inte den turen. Men tur hade jag, fyfan. Med tanke på hur förstörd bilen är så är det ett mirakel att jag inte har en enda fraktur, inga inre skador, nada.
Förstår ni? Jag fick lite skrubbsår, en bula och öm kropp. Jag borde vara död.
 
De flesta vet vad som hänt, andra inte. Det var en singelolycka tack och lov. Vem vet hur allt hade slutat om jag fått möte mitt i sladden. Hade jag skrivit detta då? Nej jag skulle inte tro det.
 
Man tycker ju att man varit med om nog, 19år och har varit med om det mesta man inte vill vara med om. Olycksfågel är det väl de kallas? Jag är inte den som tror på änglar men igår måste jag haft farmor vid min sida. Det är helt sjukt, är fortfarande i chock. Måste tacka alla som hört av sig, det värmer verkligen. ❤