Att förlora sig själv
Har du någonsin förlorat dig själv? Mycket djupa inlägg här på bloggen nu men jag är väl inne i en djup period skulle jag kunna tro? Åter till ämnet, att förlora sig själv är det värsta man kan göra. Det är otroligt svårt att hitta tillbaks till sig själv igen. Jag var med om detta för ett tag sen då jag anpassade mig efter en person, gjorde vad den sa, blundade för allt negativt och inbillade mig att detta var bra för mig. Umgänge med en manipulativ person är livsfarligt om man själv inte är så stark, den manipulative gör allt i sin väg för att få sin vilja igenom. Blir det inte precis så som denne önskar så är det den som blir manipulerad den som får ta emot all skit, ibland slag. Man skulle kunna likna detta vid en psykopat och den "förlorade". Får man endast höra negativa saker, inte få uppskattning för saker och ting som man gör för den andre ect. I längden så får det en person att förtvina, tappa kraft. 
 
Detta är då ett utkast sen någon månad tillbaks som jag helt glömt bort att jag skrivit. Låter de stå kvar eftersom att ja ändå tänkte skriva ett så kallat "skriva av mig" inlägg.
 
Jag vet inte riktigt vad det är med mig men är inne i en period då allt känns meningslöst vilket är skitjobbigt men jag jobbar på ändå. Kämpar med allt som ska göras, söker jobb, grejar här hemma, ritar, äter, osvosv. Men va inte de ja skulle få sagt. Ja känner mig så otroligt otillräcklig, att de alltid är något som saknas. Känner mig gång på gång om ett andra hands val. Så fort de dyker upp någon som anses bättre så är jag som luft. Pallar fan inte de mer. Sen att ja är löjligt blödig och börjar pira för ingenting gör inte precis saken bättre om ja säger så. Blödigare än blödigast.
 
Vad mer ska jag skriva? Ingen aning egentligen, vill göra något nytt. Något annorlunda, inte trampa runt i samma banor som jag alltid gjort. Cred till er som orkade läsa, ber om ursäkt för att de är lite flummigt men ja bara skriver som ja tänker o just nu är de som ett trassligt garnnystan i min hjärna, typ.
 
#1 - Jim W

Förstår vad du menar. Man inser inte att man förloart sig själv för ens det är försent, sen står man där helt trasig.
Även fast andra om kring en säger det så vägrar man tro på stt man blir manipulerad.

Vänner som alltid har funnits där och som har litat på, som sen bara försvinner och skiter i en är som ett knivhugg iryggen. Ett otroligt svek.

P.S extremt vacker bild på dig!

#2 - Jim W

Förstår vad du menar. Man inser inte att man förloart sig själv för ens det är försent, sen står man där helt trasig.
Även fast andra om kring en säger det så vägrar man tro på stt man blir manipulerad.

Vänner som alltid har funnits där och som har litat på, som sen bara försvinner och skiter i en är som ett knivhugg iryggen. Ett otroligt svek.

P.S extremt vacker bild på dig!