Nedräkning
 
Egentligen är det sjukt vad fort tiden går! Det känns som om, som min partner in crime Sanna skrev på sin blogg, att vi precis börjat första året på gymnasiet. Men så är ju inte riktigt fallet om man säger så. Snart har det gått tre år sedan vi för första gången gjorde entre på Nolaskolan och kunde kalla oss för gymnasieelever. Det var otroligt stort tyckte man då. 
 
Jag minns första dagen som om den var igår, våran klass skulle ha lära känna dag ute i värmen och jag och Sanna hade valt på tok för varma kläder, haha! Jag minns även första dagen i tvåan, när vi fick träffa de människorna vi skulle tillbringa två år tillsammans med. Jag kan inte vara mer nöjd, tycker att våran klass är toppen och vi kunde inte ha fått bättre mentorer. Samt, tänk allt vi egentligen lärt oss under dessa år, all kunskap som skall föra oss vidare in i en oviss framtid. Framtid ja, det är något som är läskigt att tänka på, vad sjutton ska jag göra av mitt liv? Ska jag vara helt ärlig så har jag inga planer, visst ja har sökt in till högskola i höst men har ingen aning om jag kommer in eller om jag ens vill plugga direkt i höst. Jag får ta allt som det kommer helt enkelt, i sommar ska jag bara ta det lugnt, umgås med vänner och spendera en del tid i Västerås. Detta eftersom att jag blev arbetslös i sommar och har ingen lust alls att sitta hemma o mögla bara för det.
 
Om 11 dagar är det mösspåtagning, tre dagar senare klär vi oss i fina klänningar och går med får baldejt på studentbalen. Därefter vankas det studentfest två och fyra dagar efter balen för att sedan avsluta allt Fredagen den 13 Juni. Säga tack och adjö, ge sig ut i det verkliga livet. Leva. Jag längtar verkligen, men saknaden som kommer uppstå kommer nog vara den jobbigaste på länge. Att inte vara med min vapendragare var och varannan dag känns så sjukt sorgligt, hur långt ifrån varandra kommer vi egentligen hamna? Kommer vi vara lika tighta som vi är idag? SÅ många frågor, så lite svar. Det återstår att se hur framtiden egentligen kommer att bli.